Nynorskordboka
marabu
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein marabu | marabuen | marabuar | marabuane |
Opphav
gjennom portugisisk; frå arabisk murabit ‘einebuar’Tyding og bruk
vestafrikansk stork;
Leptoptilus crumeniferus