Nynorskordboka
karré, karre 1
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein karre | karreen | karrear | karreane |
| ein karré | |||
| karréen | karréar | karréane | |
Uttale
kareˊOpphav
frå fransk, av latin quadratum; jamfør kvadratTyding og bruk
- firkantformasjon av bygningar
- kjøtstykke som består av ei kotelettrad med bein
- formasjon i dans der par er stilt opp i firkant med front mot kvarandre
- stridsformasjon med front til fire sider