Nynorskordboka
kantre
kantra
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å kantraå kantre | kantrar | kantra | har kantra | kantr!kantra!kantre! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| kantra + substantiv | kantra + substantiv | den/det kantra + substantiv | kantra + substantiv | kantrande |
Opphav
av nederlandsk kenteren; jamfør kant (1Tyding og bruk
om fartøy: velte (rundt), kvelve
Døme
- båten kantra
- brukt som adjektiv:
- den kantra kanoen ligg 100 meter frå land