Nynorskordboka
indignert
adjektiv
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | |
| indignert | indignert | indignerte | indignerte |
Opphav
av latin indignari ‘finne uverdig’Tyding og bruk
forarga, opprørt
Døme
- bli indignert over uretten
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | |
| indignert | indignert | indignerte | indignerte |