Nynorskordboka
aberrasjon
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein aberrasjon | aberrasjonen | aberrasjonar | aberrasjonane |
Uttale
aberasjoˊnOpphav
frå latin , av aberrare ‘vike av’Tyding og bruk
- i astronomi: tilsynelatande endring i posisjonen til ei stjerne på grunn av jordrørsla og lysfarten
- feil i biletet frå ei linse
- i biologi: unormal endring i eit kromosom under celledelinga