Nynorskordboka
granulere
granulera
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å granuleraå granulere | granulerer | granulerte | har granulert | granuler! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| granulert + substantiv | granulert + substantiv | den/det granulerte + substantiv | granulerte + substantiv | granulerande |
Opphav
av latin granulum, diminutiv av granum ‘korn’Tyding og bruk
forme om (stoff) til korn eller gryn, oftast med å smelte og deretter avkjøle snøgt