Nynorskordboka
gips
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein gips | gipsen | gipsar | gipsane |
Opphav
gjennom tysk, frå mellomalderlatin; av greskTyding og bruk
mineral av vasshaldig kalsiumsulfat, særleg brukt til avstøyping, bygningsplater, pynt og bandasjar
Døme
- produkt av keramikk og gips;
- gå med armen i gips