Nynorskordboka
føn
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein føn | fønen | fønar | fønane |
Opphav
gjennom tysk; frå latin ‘vestavind’Tyding og bruk
- varm, nedstigande vind frå lesida av fjell
Døme
- i føn og fleire varmegrader er lufta svært tørr
- tørking og forming av hår med fønar
Døme
- dagleg vask og føn slit på håret