Nynorskordboka
funkle
funkla
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å funklaå funkle | funklar | funkla | har funkla | funkl!funkla!funkle! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| funkla + substantiv | funkla + substantiv | den/det funkla + substantiv | funkla + substantiv | funklande |
Opphav
av tysk Funke ‘gneiste’Tyding og bruk
skine glimtvis;
blusse, stråle, blinke
Døme
- stjernene funklar
- brukt som adjektiv
- funklande diamantar