Nynorskordboka
fråkjenne
fråkjenna
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å fråkjennaå fråkjenne | fråkjenner | fråkjende | har fråkjent | fråkjenn! |
| fråkjente |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| fråkjend + substantiv | fråkjent + substantiv | den/det fråkjende + substantiv | fråkjende + substantiv | fråkjennande |
| fråkjent + substantiv | den/det fråkjente + substantiv | fråkjente + substantiv | ||