Nynorskordboka
flabb
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein flabb | flabben | flabbar | flabbane |
Opphav
frå lågtyskTyding og bruk
- (brei) kjeft, snute eller munn
Døme
- få ein på flabben
- flåkjefta, nasevis person
Døme
- han er ein flabb