Nynorskordboka
prakkast
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum |
|---|---|---|---|
| å prakkast | prakkast | prakkast | har prakkast |
Tyding og bruk
ha bry med;
Døme
- ho gav seg til å prakkast med detaljane;
- han prakkast lenge for å få i gang traktoren
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum |
|---|---|---|---|
| å prakkast | prakkast | prakkast | har prakkast |