Nynorskordboka
sjølvforklarande, sjølvforklårande
adjektiv
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | |
| sjølvforklarande | sjølvforklarande | sjølvforklarande | sjølvforklarande |
| sjølvforklårande | sjølvforklårande | sjølvforklårande | sjølvforklårande |
Tyding og bruk
som forklarer seg sjølv;
som ein ikkje treng nærmare forklaring på