Nynorskordboka
amorin
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein amorin | amorinen | amorinar | amorinane |
Uttale
amoriˊnOpphav
frå italiensk , diminutiv av amore ‘kjærleik’; sjå amorTyding og bruk
(statue, bilete av) liten kjærleiksgud
Døme
- ein port dekorert med amorinar