Nynorskordboka
dadle
dadla
verb
infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
---|---|---|---|---|
å dadlaå dadle | dadlar | dadla | har dadla | dadl!dadla!dadle! |
perfektum partisipp | presens partisipp | |||
---|---|---|---|---|
hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
dadla + substantiv | dadla + substantiv | den/det dadla + substantiv | dadla + substantiv | dadlande |
Opphav
av tysk tadeln; jamfør daddel (2Tyding og bruk
Døme
- han blir dadla for ikkje å halde seg innanfor det korrekte