Bokmålsordboka
vanemessig
adjektiv
| entall | flertall | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hunkjønn | intetkjønn | bestemt form | |
| vanemessig | vanemessig | vanemessige | vanemessige |
Betydning og bruk
som har preg av eller skyldes vane (1)
| entall | flertall | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hunkjønn | intetkjønn | bestemt form | |
| vanemessig | vanemessig | vanemessige | vanemessige |