Bokmålsordboka
skråne
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å skråne | skråner | skråna | har skråna | skrån! |
| skrånet | har skrånet | |||
| skrånte | har skrånt |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hunkjønn | intetkjønn | bestemt form | flertall | |
| skråna + substantiv | skråna + substantiv | den/det skråna + substantiv | skråna + substantiv | skrånende |
| skrånet + substantiv | skrånet + substantiv | den/det skrånede + substantiv | skrånede + substantiv | |
| den/det skrånete + substantiv | skrånete + substantiv | |||
| skrånt + substantiv | skrånt + substantiv | den/det skrånte + substantiv | skrånte + substantiv | |
Opphav
av skrå (3Betydning og bruk
Eksempel
- vidda skrånet mot vest