Bokmålsordboka
sinnrik
adjektiv
| entall | flertall | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hunkjønn | intetkjønn | bestemt form | |
| sinnrik | sinnrikt | sinnrike | sinnrike |
Opphav
fra lavtyskBetydning og bruk
skarpsindig uttenkt;
kløktig, innfløkt
Eksempel
- en sinnrik konstruksjon
| entall | flertall | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hunkjønn | intetkjønn | bestemt form | |
| sinnrik | sinnrikt | sinnrike | sinnrike |