Bokmålsordboka
kvekken
adjektiv
entall | flertall | ||
---|---|---|---|
hankjønn / hunkjønn | intetkjønn | bestemt form | |
kvekken | kvekkent | kvekne | kvekne |
Betydning og bruk
som lett kvekker (1;
Eksempel
- han er blitt så kvekken
entall | flertall | ||
---|---|---|---|
hankjønn / hunkjønn | intetkjønn | bestemt form | |
kvekken | kvekkent | kvekne | kvekne |