Gå til hovudinnhald
Tilgjenge
ordbøkene.no
, Bokmålsordboka og Nynorskordboka
Bokmålsordboka og Nynorskordboka
NN
Nettsidespråk,
, Display language
, Мова
Meny
Hjelp
Om ordbøkene
Innstillingar
Kontakt oss
NN
Nettsidespråk,
, Display language
, Мова
Avansert søk
Vanleg søk
Ordbøker
Begge ordbøkene
Bokmålsordboka
Nynorskordboka
Søk
Oppslagsord
Med bøygde former
Fritekstsøk
Ordklasse
alle
verb
substantiv
adjektiv
pronomen
determinativ
adverb
preposisjonar
konjunksjonar
subjunksjonar
interjeksjonar
Nullstill
Listevisning
Søkjehjelp
6 treff
Nynorskordboka
6
oppslagsord
intrigant
1
I
substantiv
hankjønn
Vis bøying
Tyding og bruk
intrigant
(
2
II)
person
Artikkelside
intrigant
2
II
adjektiv
Vis bøying
Opphav
gjennom
fransk
,
frå
italiensk
intrigante
, av
intrigare
,
av
latin
intricare
;
jamfør
intrigere
Tyding og bruk
som lagar intrigar, bruker knep
Artikkelside
bereknande
adjektiv
Vis bøying
Uttale
berekˊnande
Opphav
av
berekne
Tyding og bruk
kaldklok
;
sløg
,
utkropen
,
egoistisk
,
intrigant
(
2
II)
Døme
ein slu og bereknande fyr
Artikkelside
-ant
2
II
adjektiv
Vis bøying
Opphav
av
fransk
-ant
og
latin
-ans
,
genitiv
-antis
;
jamfør
-ent
(
2
II)
Tyding og bruk
brukt i adjektiv som fortel om veremåte
;
i ord som
dominant
(
2
II)
og
intrigant
(
2
II)
Artikkelside
-ant
1
I
substantiv
hankjønn
Vis bøying
Opphav
same opphav som
-ant
(
2
II)
;
jamfør
-ent
(
1
I)
Tyding og bruk
suffiks
brukt for å beskrive noko(n) med ein bestemt eigenskap
;
i ord som
intrigant
(
1
I)
og
mutant
(
1
I)
Artikkelside
intrigemakar
substantiv
hankjønn
Vis bøying
Opphav
jamfør
-makar
Tyding og bruk
person som (ofte) lagar
intrigar
;
intrigant
(
1
I)
Artikkelside