Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 5 oppslagsord

grossist

substantiv hankjønn

Opphav

frå tysk; av fransk gros ‘stor’

Tyding og bruk

  1. person eller verksemd som kjøper inn store parti varer frå produsent eller importør og sel vidare til detaljist
  2. i overført tyding: person som har eller får store mengder av noko
    Døme
    • han er grossist i gode unnskyldningar

grosserar

substantiv hankjønn

Opphav

frå eldre fransk (marchand) grossier ‘stor(kjøpmann)'

Tyding og bruk

om eldre forhold: kjøpmann som handlar i store parti varer;
jamfør grossist

grossistfirma

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

messe 2

substantiv hokjønn

Opphav

opphavleg ‘marknad i samband med messe’

Tyding og bruk

handelsstemne, særleg med tanke på sal til grossist;

detaljist

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

person som driv detaljhandel;
til skilnad frå grossist