Avansert søk

3 treff

Nynorskordboka 3 oppslagsord

antagonisme

substantiv hankjønn

Uttale

antagonisˊme

Opphav

frå gresk ‘motstand’

Tyding og bruk

  1. sterk motsetnad;
    (personleg) fiendskap
  2. motsetnadshøve til dømes mellom kjemiske stoff
    Døme
    • antagonisme mellom kroppen og eit transplantert organ

antagonist

substantiv hankjønn

Uttale

antagonisˊt

Opphav

frå gresk

Tyding og bruk

ant-

prefiks

Opphav

av gresk anti ‘mot’, nytta framfor vokal; jamfør anti-

Tyding og bruk

prefiks (1) som uttrykkjer det motsatte av etterleddet;
i ord som antagonisme og antarktisk