Avansert søk

11 treff

Bokmålsordboka 5 oppslagsord

pludre

verb

Opphav

fra lavtysk, lydord

Betydning og bruk

  1. snakke utydelig, bable
    Eksempel
    • ungen lå og pludret
  2. Eksempel
    • pludre om løst og fast

kaudervelsk 2

adjektiv

Opphav

av tysk Kauderwelsch, av sørtysk Kauer, navn på byen Chur i Sveits, trolig sammenblanding med kaudern ‘pludre’; sisteleddet samme opphav som velsk (2

Betydning og bruk

som er på et sammenblandet eller uforståelig språk;
Eksempel
  • de forstod ikke så mye av den kaudervelske plapringen

pludder

substantiv intetkjønn

Opphav

av pludre

Betydning og bruk

utydelig snakk, babling;
hyggelig småprat

pjutre

verb

Opphav

trolig lydord

Betydning og bruk

pludring

substantiv hankjønn eller hunkjønn

Betydning og bruk

det å pludre
Eksempel
  • babygråt og pludring;
  • lavmælt pludring rundt middagsbordet

Nynorskordboka 6 oppslagsord

pludre

pludra

verb

Opphav

frå lågtysk, lydord

Tyding og bruk

  1. snakke utydeleg, bable
    Døme
    • ungen låg og pludra
  2. Døme
    • dei pludrar om alt og ingenting

tatle 2

tatla

verb

Opphav

jamfør engelsk tattle ‘pludre, skvaldre’, mellomnederlandsk tatelen ‘stamme’; samanheng med tjatre

Tyding og bruk

Døme
  • dei tatla om bagatellar

pludring

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

det å pludre
Døme
  • pludringa frå eit spedbarn;
  • inkjeseiande koseprat og pludring

pjutre

pjutra

verb

Opphav

truleg lydord

Tyding og bruk

pludder

substantiv inkjekjønn

Opphav

av pludre

Tyding og bruk

utydeleg snakk, babling;
hyggjeleg småprat

kaudervelsk 2

adjektiv

Opphav

av tysk Kauderwelsch, av sørtysk Kauer, namn på byen Chur i Sveits, truleg samanblanding med kaudern ‘pludre’; sisteleddet same opphav som velsk (2

Tyding og bruk

som er på eit samanblanda eller uskjøneleg språk;
Døme
  • kaudervelsk plapring