Nynorskordboka
tinktur
substantiv hankjønn
eintal | fleirtal | ||
---|---|---|---|
ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
ein tinktur | tinkturen | tinkturar | tinkturane |
Opphav
latin tinctura, av tingere ‘farge’; samanheng med teintTyding og bruk
- alkoholhaldig stoff drege ut av eit anna stoff, eller alkoholhaldig løysning av ekstraktar
- tynn lakkoppløysning med bronsepulver blanda i