Nynorskordboka
sigøynar
substantiv hankjønn
eintal | fleirtal | ||
---|---|---|---|
ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
ein sigøynar | sigøynaren | sigøynarar | sigøynarane |
Opphav
frå slavisk uvisst opphavTyding og bruk
oftast nedsetjande, person som høyrer til eit vandringsfolk som opphavleg stammar frå India