Nynorskordboka
sarasenar, sarasen
substantiv hankjønn
eintal | fleirtal | ||
---|---|---|---|
ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
ein sarasen | sarasenen | sarasenar | sarasenane |
ein sarasenar | sarasenaren | sarasenarar | sarasenarane |
Opphav
frå arabiskTyding og bruk
eldre nemning for arabar, særleg arabar i Europa