Nynorskordboka
bimetall
substantiv inkjekjønn
eintal | fleirtal | ||
---|---|---|---|
ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
eit bimetall | bimetallet | bimetall | bimetalla |
Opphav
av bi- (2Tyding og bruk
stykke (fjør) av to samanvalsa metallstrimlar med ulik varmeutviding, mellom ann nytta i brytarar og termostatar