Nynorskordboka
proklama
іменник середній
| однина | множина | ||
|---|---|---|---|
| неозначена форма | означена форма | неозначена форма | означена форма |
| eit proklama | proklamaet | proklama | proklamaa |
Походження
frå mellomalderlatin; samanheng med proklamereЗначення та вживання
i jus: kunngjering til kreditorar eller arvingar om at dei må melde krava sine innan ein viss frist;
jamfør preklusiv