Nynorskordboka
parallakse
substantiv hankjønn
eintal | fleirtal | ||
---|---|---|---|
ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
ein parallakse | parallaksen | parallaksar | parallaksane |
Opphav
frå gresk ‘avvik, endring’Tyding og bruk
i astronomi: vinkel som siktelinja fram til eit punkt langt borte lagar med siktelinja frå ein annan stad til same punktet