Nynorskordboka
knirk
substantiv hankjønn eller inkjekjønn
kjønn | eintal | fleirtal | ||
---|---|---|---|---|
ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form | |
hankjønn | ein knirk | knirken | knirkar | knirkane |
inkjekjønn | eit knirk | knirket | knirk | knirka |
Opphav
av knirkeTyding og bruk
- det å knirke (1);knirkande lyd
Døme
- ha knirk i skoa
- i overført tyding: skurring, vanske i arbeid eller liknande
Døme
- knirk i samarbeidet