Nynorskordboka
erkehertug
іменник чоловічий
| однина | множина | ||
|---|---|---|---|
| неозначена форма | означена форма | неозначена форма | означена форма |
| ein erkehertug | erkehertugen | erkehertugar | erkehertugane |
Походження
frå tyskЗначення та вживання
frå 1453: prinsetittel i det habsburgske monarkiet i Austerrike;
jamfør erke- (1)