Nynorskordboka
timing, taiming
substantiv hokjønn
eintal | fleirtal | ||
---|---|---|---|
ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
ei taiming | taiminga | taimingar | taimingane |
ei timing | timinga | timingar | timingane |
Uttale
tai´mingOpphav
frå engelskTyding og bruk
- det at noko blir gjort eller skjer på rett tidspunkt i høve til noko anna
Døme
- det var dårleg timing å bli sjuk no;
- tennisspelaren har glimrande timing på serven sin
- det å organisere eller fastsetje tidspunkt og tidsramme for ein eller fleire aktivitetar
Døme
- få til rett timing på koreografien;
- operasjonen kravde nøyaktig timing