Bokmålsordboka
påanke
verb
infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
---|---|---|---|---|
å påanke | påanker | påanka | har påanka | påank! |
påanket | har påanket | |||
perfektum partisipp | presens partisipp | |||
---|---|---|---|---|
hankjønn / hunkjønn | intetkjønn | bestemt form | flertall | |
påanka + substantiv | påanka + substantiv | den/det påanka + substantiv | påanka + substantiv | påankende |
påanket + substantiv | påanket + substantiv | den/det påankede + substantiv | påankede + substantiv | |
den/det påankete + substantiv | påankete + substantiv |
Betydning og bruk
klage over;
Eksempel
- dommen ble påanket