Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 252 oppslagsord

prege

prega

verb

Opphav

frå tysk; samanheng med brekke (2

Tyding og bruk

  1. setje sitt preg på;
    merkje, forme;
    jamfør prega
    Døme
    • prege miljøet sitt;
    • andletet var prega av slit
  2. Døme
    • prege mynt

prega

adjektiv

Tyding og bruk

som er tydeleg merkt av noko
Døme
  • ein prega, men fatta far

preg

substantiv inkjekjønn

Opphav

av prege

Tyding og bruk

  1. særmerkt form, utsjånad, eigenskap eller karakter
    Døme
    • setje sitt preg på noko
  2. mønster som er stempla inn på mynt eller liknande

Faste uttrykk

  • bere preg av
    vitne om
    • budsjettet ber preg av små inntekter

gullkalv

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

kalv av gull som vart dyrka av israelittane (2. Mos 32)

Faste uttrykk

  • dansen kring/rundt gullkalven
    strevet etter rikdom, dyrking av mammon
    • bransjen er prega av dansen kring gullkalven;
    • situasjonen liknar dansen rundt gullkalven

dansen kring/rundt gullkalven

Tyding og bruk

strevet etter rikdom, dyrking av mammon;
Sjå: dans, gullkalv
Døme
  • bransjen er prega av dansen kring gullkalven;
  • situasjonen liknar dansen rundt gullkalven

samarbeidsånd

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

stemning eller innstilling som er prega av vilje til å samarbeide

samvitsfull, samvettsfull

adjektiv

Tyding og bruk

  1. pålitande og nøyen;
    pliktoppfyllande
    Døme
    • han er påliteleg og samvitsfull
  2. som er prega av grannsemd
    Døme
    • eit samvitsfullt arbeid

rusmiljø

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

miljø prega av rusmisbruk

rennestein

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

  1. renne i gate mellom køyrebane og fortau, til avløp for regn- eller spillvatn
  2. i overført tyding: tilhøve eller livsførsel prega av fornedring og uverdige kår
    Døme
    • hamne i rennesteinen

grunnleik

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

det å vere grunn (2, 2)
Døme
  • ei lære prega av grunnleik og intoleranse