Nynorskordboka
forplante 2
forplanta
verb
| infinitive | present | past | present perfect | imperative |
|---|---|---|---|---|
| å forplantaå forplante | forplantar | forplanta | har forplanta | forplant!forplanta!forplante! |
| perfect participle | present participle | |||
|---|---|---|---|---|
| masculine / feminine | neuter | definite form | plural | |
| forplanta + noun | forplanta + noun | den/det forplanta + noun | forplanta + noun | forplantande |
Etymology
frå dansk; av plante (2Set phrases
- forplante seg
- øksle seg
- forplante seg med kjønnsceller;
- elgen er klar til å forplante seg
- spreie seg
- lyden forplantar seg utover i rommet;
- problema forplantar seg raskt